Köttbullar

Wohooo,

Vilka kickass köttbullar jag gjorde idag. Hela familjen åt, till och med min lilla brorsdotter. Då blir man nästan lite stolt :)

Nu ropar hon på mig att jag ska vara med och leka ... :)

/// Frederik

Mående

Gott att känna att man mår ok, dock lite segt att hålla mattiderna när jag har semester. Jag mår bra av fasta rutiner som arbetet innebär. Sen nu efter semestern ska jag ju dra upp arbetstiden så sakteliga och då blir det nog lagom att vara med på några möten samt att gå och äta lunch med de andra på jobbet. Ökar till en början ut tiden utan att arbetsbördan exploderar på något sätt. Ska nog försöka hålla det till 3 dagar i veckan dock så jag har lediga dagar in emellan för det gör susen. Varje dag skulle vara jobbigt i dagsläget. Då hellre längre dagar med rast imellan.

Mitt stora problem just nu är att komma igång med träningen, har så svårt för det. Mycket ligger i hur jag mådde innan operationen och mina spärrar om att visa upp mig och klä om med andra. Ska dock jobba på att ta mig i kragen och ge mig ut och cykla/gå en bit varje dag. Det är det minsta jag kan göra och får jag det till en vana så blir ju resten så mycket enklare.

Får väl se om jag ger mig till och flyttar inom kort. Då kommer jag att komma närmare Slottskogen och då har man ju jäkligt nice område att ströva omkring i. Så även med botaniska trädgården, balsam för själen ... nog så viktigt som något annat.

Men nu kommer min mamma snart så jag ska ge mig på att hacka grönsaker och annat för vi ska göra en god och kryddig Chili con Carne idag ... ska bli mums! :)

Semester

Ja, det har varit rätt sunkigt väder nu under inledningen på semestern. Ska jag vara ärlig så har jag dock inte det minsta emot det. Värme är inget jag längtar efter så lite blåsigt och småmolnigt så tycker jag det är rätt optimalt. Det vågar man dock inte erkänna i de flesta sammanhang för då kollar folk på en som man vore från mars. :)

Ute lite hos mina goa föräldrar nu under andra semesterveckan och det är skönt med lite miljöombyte. Gillar att bo i stan, men ibland så är det lite instängt helt klart. Därför jag funderar på att flytta till en annan lägenhet för jag skulle verkligen vilja ha en balkong. Inte bara nu på sommaren utan tycker det är skönt året runt så man kan lufta sig lite. En bekant till min far har lite känningar hos ett bostadsbolag som nog snart kunde ha lägenheter lediga i ett vettigt område (är ju van vid att bo i hooden ;)) så man får vara beredd. Balkong finnes och så är det BBB LAN i huset också. Sånt är nog så viktigt för mig, vilket är svårt att förklara för vissa. "Vaddå, så viktigt är väl inte bredband" ... fan kom in i matchen, det är 2005 och jag är datornörd. Do the math! :)

Fick en klart skön bok av Jamie Oliver av en kompis igår, klart läcker bok, inte bara för receptens skull utan gedigen, underbara bilder och den fullkomligt osar inspiration. Sådana böcker gillar jag. De är prydnadsföremål i sig och inte bara en kokbok eller vad det nu må vara.

Besök på väg

Tja, då var två kompisar från Växjö på väg hit, de skulle komma lite senare under eftermiddagen. Vi hade ju pratat om att vi skulle träffas under semestern, men detta blev lite spontant beslutat i måndags att de skulle komma hit idag. Det sköna är att jag bara ser fram emot det. Ser jag bara lite tillbaka i tiden så hade jag varit orolig, mått dåligt och haft ordentliga ångestkänningar över detta. Det har jag inte nu vilket är underbart. Nu kan jag istället koncentrera mig på att ha kul och umgås. En ganska härlig känsla att ha tillbaka!

En av de saker jag jobbar med när det gäller mig själv är just att allt inte måste vara så bestämt in i minsta detalj. Svårt att släppa en sådan vana dock, man har ju haft den ganska länge. Små steg där, som med det mesta annat.

/// Frederik

Saker jag har uppnått

Ska inte bara skriva grubblande saker, utan även påminna mig om saker jag faktiskt har uppnått efter min operation:

+ Jag kan i dagsläget gå på teater, bio, restaurang och liknande utan att det är en otrolig påfrestning på psyket. Istället kan jag njuta av det jag gör. Om någon frågar mig om vi ska göra någon av dessa saker kan jag känna att det ska bli kul istället för att direkt oroa mig. Detta är ett jättestort steg för mig!

+ Jag har börjat arbeta 25% och känner att jag inte bara klarar av det utan även mår BRA av det!

+ Jag har tappat 40 kilo drygt sedan operationen! En otrolig lättnad på mer än ett sätt!

+ Jag har gått ner 3-4 storlekar på byxor, dyrt men ganska kul att köpa nytt.

+ Jag kan i dagsläget åka kollektivtrafik utan att det skapar ångest och panikkänslor hos mig!

+ Jag kan för det mesta se positivt på framtiden och känna glädje över detta!

+ Jag kan känna mig stolt över mig själv att jag till slut tog beslutet att operera mig!

+ Jag känner att jag är en bit på väg med arbetet med mig själv, små steg framåt, ibland något bakåt, men ändå steg!

*klappar sig själv lite på ryggen*

Ibland är det svårt att se vad man faktiskt har uppnåt och bara gräva ner sig i det som återstår, men detta har jag iaf uppnått ännu så länge!

Kommer jag någonsin

Det är en ganska intressant tankelek det där med "Kommer jag någonsin att ....". Ibland är det nedslående för att det är så svårt att visualisera mål som känns så avlägsna. Ett väldigt bra exempel är när jag får frågan "Vad har du för målvikt?", det naturliga svaret blir ju att jag vill ha ett BMI på 25, dvs ca 85 kilo för min längd. Men när jag tänker efter mer på det så vet jag faktiskt inte. Tar jag mig under 100 kilo så skulle jag ha överträffat alla mina förväntningar med operationen, men även det känns som ett väldigt abstrakt mål för mig. Uppnåeligt, ja, men väldigt avlägset.

Har aldrig gillat att prata om min vikt men om jag säger att jag vägde ca 205 kilo innan min operation så förstår de flesta att jag inte mådde alls bra där. Det är en siffra som de flesta nog har svårt att ta till sig, det har jag själv också. Hur kunde jag låta det gå så långt att jag vägde över 200 kilo på slutet? Den konstanta smärtan jag hade när jag skulle göra någonting och den ansträngning det innebar att bara ta sig utanför dörren är något som jag inte önskar min värsta ovän att få uppleva. Jag har inget bra svar på frågan varför, eller snarare så att jag inte har något enkelt svar på frågan. Dels för att man efter ett tag (läs: en viss vikt slutar att orka bry sig), dels för att jag vill straffa mig själv, dels som ett skydd och dels blev ätandet en tröst för mig när jag mådde sämre och sämre.

Detta sagt så måste givetvis målet med min operation vara att nå en normalvikt. Vad den nu till slut blir det kommer jag att avgöra när jag väl befinner mig där. Trivs jag så är jag nöjd, det är viktigare än alla siffror i världen.

Saker som surrar i huvudet just nu iaf:

Kommer jag någonsin att ...

kunna bada offentligt utan att skämmas för hur jag ser ut?
kunna få plats i en flygplansstol så jag kan åka på resor utan att behöva oroa mig för det?
kunna sitta bekvämt på en buss/tåg/bio utan att oroa mig för att ta upp för stor plats?
kunna njuta av sommaren utan att svettas totalt ihjäl (får en inte att vilja gå ut direkt)?

Jag hoppas innerligt att svaret på dessa frågor är JA! Sen att det kan bli en snirklig och krokig väg att nå dit är ju en annan sak. Allt sitter inte i vikten i sig, det är också viktigt att komma ihåg.

Forum

Ibland frestar det på tålamodet att vara på diskussionsforum, även om de oftast ger ett väldigt bra meningsutbyte. Titt som tätt stöter man dock på personer, vars attityd och sätt att behandla andra som man bryr sig om, är helt åt helvete. Det är ju ingen större idé att ge sig ner på den låga nivån som dessa patetiska individer håller sig på, för det är ju så lätt för dem att skriva saker som kan misstolkas (och är menade att göra det) och sedan vända på det hela och spela så oskyldiga så. Wikipedia ger en fin definition på en del av problemet här. Sen är ju de inte så dumma att de skriver så hela tiden, men stilen, jargongen och personerna i fråga föraktar jag verkligen.

Sen är det för slappt och snällt på många forum. Folk som tidigare har blivit avstängda ges alldeles för många nya chanser. Har man blivit avstäng på ett forum så har man inte där att göra igen. Kan man inte uppföra sig och bemöta folk på ett vettigt sätt så ska man ut. Visst, man har ibland svårt att hålla sig ifrån att säga emot dem, speciellt då de ger sig på andra som man tycker om och respekterar, då är det speciellt frurstrerande att de får komma tillbaka. Det är personen bakom som är det intressanta, inte vad de väljer att kalla sig för tillfället.

Det roligaste var att det senaste stolpskottet gav uttryck på forumet att han kände sig hotad av mig och att jag skulle förfölja honom. Enligt de PM jag fick efter att han skrev det så var jag inte den ende som höll på att spruta kaffet över datorskärmen när jag läste det. Nåja oavsett så är det en patetisk person, men fascinerande att följa trots allt .. total brist på självinsikt är oftast intressant samtidigt som det är tragiskt.

Obehagligt tryck

Bleh, har sen igår kväll haft ett inte alltför kraftigt, men irriterande tryck över bröstet. Det hade jag tidigare när jag vägde mer och då var det inte kul att sova på rygg direkt. Har dock inte haft känningar alls av det sedan jag började gå ner i vikt, men det kom igår kväll igen. Antingen så är det jag som håller på att bli ordentligt förkyld igen eller så är det något annat. Otrevligt är det iaf, ibland får jag koncentrera mig och ta ett riktigt djupt andetag för annars känns det som om jag får för dåligt med luft. Som att andas genom en fuktig tygbit ungefär. Inte skönt alls.

Blixtar å dunder

God DAMN! Var det värsta åsk- och regnvädret jag varit med om på bra många år här idag. Var ute hos föräldrarna och det var allt tur att de byggt ett litet uterum av sin balkong för himlen bara öppnade sig. Åska, blixtar, regn och hagel i en rent ursinnig blandning. Min mamma lyckades halka på golvet och ramla inne i sovrummet för det hade regnat och haglat in. Där hann jag med att bli en aning kallsvettig när jag såg henne ligga på golvet, innan det visade sig att hon var ok. Är olyckan framme där så kan ju vad som helst hända.

I alla fall så gillar jag på något konstigt sätt sånt här intensivt väder, det är respektingivande och mäktigt, samtidigt som det är skrämmande. Sen skadar det ju inte att man nästan direkt känner hur allergierna lägger sig när det blir lite mer regn i luften.

Hoppas bara på att de får vettigt väder på Iron Maiden konserten inne i Göteborg idag, själv ska jag nog kolla lite på den på TV.

Livet just nu ...

Picknicken med viktop.se-folket i lördags var trevlig och lärorik. Alltid bra att få höra andras perspektiv på saker och ting. Gott väder (varmt!) och god mat så det var helt klart ngt jag kommer att göra igen.

Var på bio igår, War of the Worlds. Hade väl inga direkta förväntningar på något storverk, men att jag skulle tycka att den var SÅ medelmåttig som jag tyckte trodde jag nog inte. Knapp 2:a av 5 möjliga får den i betyg. Visst det såg snyggt ut, men det var liksom inget mer. Besviken blev jag. Dock så var det ju trevligt sällskap och gott att komma ut och få röra på sig så jag ser det som 95 kr investerade i terapi. Känns bättre då :)

Idag har allergierna slagit till ordentligt känner jag. Men ska nog göra så här efter lunchen att jag ger mig ut och cyklar. Då fläktar det ju gott och jag får lite motion dessutom. Ska bara dosera mig lite mer med allergimedel först :)

Ahhh, snart dags för att träffa lite viktop.se folk på picknick i slottskogen. Underbart väder här i Göteborg så blir att plocka fram sommarkläderna helt klart :)

Att bara träffa folk så helt appropå hade jag inte klarat ett tag tillbaka, så detta känns bra eftersom jag bara känner att det ska bli kul. Framsteg :)