Nervös väntan!

Puh, nu förstår jag hur mina föräldrar kände det när jag skulle opereras. Gick dock bättre än väntat (dvs bröt inte ihop totalt imorse ;)) att lämna min älskling imorse. Vi har väl båda 'landat i det hela' och detta är ju något vi båda vill göra efter våra respektive operationer för att känna att vi 'är klara'. Så med viss oro i kroppen väntar jag nu på besked om att operationen gått bra och att min älskling har vaknat. Älskar henne mer än livet självt så det är bäst för de där läkarna att de är snälla och gör ett bra jobb ;-)

Nu ska jag se till att skingra tankarna så gott det går tills efter lunch eller så .. då sa de att jag kunde höra av mig för då borde hon börja kvickna till.