Long time, no blogg!

Ibland är det så att livet gör att man får ett helt annat fokus än tidigare. För lite över ett år sedan skulle jag aldrig gissat att jag skulle befinna mig där jag är i dagsläget. Och nej, då menar jag inte rent geografiskt även om jag nog inte hade gissat rätt där heller! Hemflyttad till föräldrarna när man är 35 (fyllde den 27:e mars!) var en högoddsare ... vad får en då att göra sådana saker? De två bästa människorna i mitt liv och min lilla katt så klart!

Har hyrt ut min lägenhet i andra hand till en släkting på min brors frus sida för att jag ska dra ner mina kostnader här i Göteborg medan jag väntar på att jag ska kunna flytta mer permanent till Stockholm och min familj. Är ju redan skriven där, men nu menar jag att verkligen flytta helt, att slippa pendla och framför allt att slippa att säga hejdå till de jag älskar mest varje vecka. Efter att ha testat på att pendla sedan efter sommaren förra året så har jag kommit fram till ett par saker: det är inte själva resandet utan avskeden som gör att det suger att pendla, att inte få somna vid sidan av den kvinna man älskar av hela sitt hjärta gör ONT och att lämna sin bonus son och kattös varje vecka ... tja, det tär på en. Sen är det givetvis värt det eftersom vi är tillsammans det mesta av tiden, men ju snabbare jag kan flytta till Stockholm, desto bättre!


Nämnde ju att jag fyllde 35 i tisdags och det kändes .. well, som vanligt. Det var dock den bästa födelsedagen hittills i mitt liv! Varför då? Jo för att hon sa JAAAAA!!!
Min underbara Anna svarade Ja på min fråga om hon ville gifta sig med mig! Vi hade bestämt oss för att vi skulle förlova oss på vår 1-årsdag och det var i måndags den 26:e mars. Vi hade tittat på ringar i klassisk stil av gult guld och det kändes pirrigt får jag erkänna. Anna hade ju sagt innan att hon skulle svara ja, men nog katten var jag nervös ändå. Detta var det (hittills) största ögonblicket i mitt liv och jag är så otroligt lycklig. Inte bara för att hon sa ja, utan för att hon berikar mitt liv så oerhört genom att vara den hon är. Du är bäst älskling och jag längtar efter dig! Vi åt middag på Sahara, en mysig, libanesisk restaurang, som vi båda kan rekommendera varmt. Mycket god mat och roligt med Meze där man får massor av smårätter att prova på! Påminner i smaken om Turkisk och/eller grekisk mat ganska mycket. Sen gick vi och såg Se upp för Dårarna av Helena Bergström och den var klart sevärd och rolig. Man kände igen sig ordentligt som inflyttad Stockholmare eftersom det var med en hel del tunnelbanetåg i filmen. Sen var det myskväll med taxi hem till nya lägenheten och där väntade lite fina presenter och mys. En underbar kväll tillsammans med min blivande fru, vad mer kan man begära? Om vi ska vara traditionella så ska vi nu gifta oss inom ett år och den tanken känns underbar. Inga planer ännu på något sätt, men det vi är överens om är att det blir en borgerlig vigsel. Ingen av oss är det minsta troende och det skulle bara kännas falskt att stå där i kyrkan och lova något sådant "inför gud och denna församling" när vi inte tror på det alls. Sen får det vara hur mycket tradition som helst ... kanske blir en vigselakt tillsammans med en Elvispräst i Las Vegas ... vem vet :)

Jag vet EN sak säkert här i livet och det är att jag ÄLSKAR DIG ANNA!