tisdag, juli 12, 2005

Kommer jag någonsin

Det är en ganska intressant tankelek det där med "Kommer jag någonsin att ....". Ibland är det nedslående för att det är så svårt att visualisera mål som känns så avlägsna. Ett väldigt bra exempel är när jag får frågan "Vad har du för målvikt?", det naturliga svaret blir ju att jag vill ha ett BMI på 25, dvs ca 85 kilo för min längd. Men när jag tänker efter mer på det så vet jag faktiskt inte. Tar jag mig under 100 kilo så skulle jag ha överträffat alla mina förväntningar med operationen, men även det känns som ett väldigt abstrakt mål för mig. Uppnåeligt, ja, men väldigt avlägset.

Har aldrig gillat att prata om min vikt men om jag säger att jag vägde ca 205 kilo innan min operation så förstår de flesta att jag inte mådde alls bra där. Det är en siffra som de flesta nog har svårt att ta till sig, det har jag själv också. Hur kunde jag låta det gå så långt att jag vägde över 200 kilo på slutet? Den konstanta smärtan jag hade när jag skulle göra någonting och den ansträngning det innebar att bara ta sig utanför dörren är något som jag inte önskar min värsta ovän att få uppleva. Jag har inget bra svar på frågan varför, eller snarare så att jag inte har något enkelt svar på frågan. Dels för att man efter ett tag (läs: en viss vikt slutar att orka bry sig), dels för att jag vill straffa mig själv, dels som ett skydd och dels blev ätandet en tröst för mig när jag mådde sämre och sämre.

Detta sagt så måste givetvis målet med min operation vara att nå en normalvikt. Vad den nu till slut blir det kommer jag att avgöra när jag väl befinner mig där. Trivs jag så är jag nöjd, det är viktigare än alla siffror i världen.

Saker som surrar i huvudet just nu iaf:

Kommer jag någonsin att ...

kunna bada offentligt utan att skämmas för hur jag ser ut?
kunna få plats i en flygplansstol så jag kan åka på resor utan att behöva oroa mig för det?
kunna sitta bekvämt på en buss/tåg/bio utan att oroa mig för att ta upp för stor plats?
kunna njuta av sommaren utan att svettas totalt ihjäl (får en inte att vilja gå ut direkt)?

Jag hoppas innerligt att svaret på dessa frågor är JA! Sen att det kan bli en snirklig och krokig väg att nå dit är ju en annan sak. Allt sitter inte i vikten i sig, det är också viktigt att komma ihåg.