Känns skönt att man landat lite i vardagen på något sätt. Tidigare när jag mådde sämre så funkade nästan ingenting vad det gäller det sociala. Kunde inte tänka mig att gå ut och äta, gå på bio eller hälsa på kompisar utan var väldigt bunden till mitt hem (inte bara på grund av vikten).
Nu har jag ju minskat en del (ca 40 kg) men är ju fortfarande ordentligt överviktig och känner mig på vissa sätt "fetare" nu när det hänger lite än tidigare då det var fastare i hullet så att säga.
Har dock det senaste gjort saker som jag inte alls kunnat/velat göra tidigare och det känns så SKÖNT! Var och hälsade på en kompis och hans familj i helgen och allt funkade bra. Mådde bra och maten funkade ok, inte optimalt, men ok. Lite jobbigt att ha med sig mycket egna saker då de bor lite utanför närmsta samhälle och man själv inte har bil. :)

Samma med att jag varit på bio, på medeltidsdagar och andra saker som har fungerat jättebra. Har varit trött efter det, men inte så jag håller på att dö. Som när jag och kompisen var ute och gick med hans barn och jag kände att det enda som var var att jag blev varm och lite andfådd ... so what ... det blev kompisen med den lille räkan ;)
Sen att man svettas en del på sommaren och det är en ständig plåga är ju en annan sak, men det kan jag leva med.

Blev dock lite förnärmad (men inte förvånad av ngn anledning). Satt på bussen för ett par dagar sedan och då var det någon på bussen som luktade [b]ordentligt[/b] med svett. Jag svettas en del på grund av min vikt, men aldrig haft problem med att jag luktar om vi säger så. Men vem fick ett par irriterade blickar om inte den fete killen som satt där och lyssnade på sin musik i lugn och ro. Och nej, det var inte bara som jag inbillade mig. Jaja, blev som sagt inte förvånad ...