Mår bättre
idag, det var en del mörka tankar igår som måste ut. Det är det där med att släppa på trycket lite då och då istället för att ignorera det och låta det koka över när det väl blir för mycket. Tack till de som var till stöd igår, det var till stor hjälp, verkligen.
Lite kluvet det där med ens mående. Känner givetvis att jag mår mycket bättre överlag i dagsläget än tidigare, men samtidigt ska inte förnekas att jag har mina dagar då jag fortfarande kan må riktigt dåligt. Det är lite svårt att förklara för folk, för givetvis säger jag att jag "mår mycket bättre" om någon frågar mig. Men det är inte samma sak som att man mår bättre efter en förkylning, spåren från ångesten sitter djupare och även om jag kan se att jag ska kunna nå fram till att vara ångestfri (inte samma sak som att vara glad eller lycklig hela tiden, för vem är det?), så kommer ändå spåren av den att finnas kvar. Med tanke på att jag själv vill att det ska gå så fort det bara kan att må bättre så kan jag förstå om bekanta, släkt och vänner vill se det som så att "nu mår Frederik bra". Men riktigt så fungerar det ju inte (för mig iaf). Ja, jag mår bra större och större del av tiden, men det är fortfarande en lång väg kvar. Men vägen ser stabilare ut, vädret är bättre och resesällskapet är allt riktigt trevligt .. så resan ter sig inte så svår som tidigare.
1 Comments:
Känner igen mig så väl i det du skriver i dag. När man mår så som både du och jag gör/har gjort så tenderar man ju oxå att sänka sina krav på vad "att må bra" ska innebära. Man tar de smulor man kan få av lycka och välmående liksom. Må bra på förmiddagen är inte nödvändigtvis lika med må bra på eftermiddagen till exempel. Dessutom pekar inte tillfriskningskurvan ständigt uppåt, långt i från. Och det har släkt och vänner i bland mycket svårt att förstå. Hur kan du åka till Småland med massor med folk i september och tacka nej till att gå på Depeche Mode-konsert med mig i mars nästa år som en kompis sa till mig...Ja, hur förklarar man en sån sak? Exempel på vardagsbekymmer när man lever med ångest... :-(
Kramiz från Annelie *som vinkar till Anna oxå*
Skicka en kommentar
<< Home