Landat efter semestern

Tänk så man kan blåsa upp saker till oanade proportioner när man bara låter hjärnan mala på och tro på gamla vanföreställningar. Mot slutet av min semester infann sig den sedvanliga ångesten för att börja arbeta igen. Inte den nattsvarta, kvävande ångest jag kännt tidigare, utan en mer normal (om det finns något sådant) ågren över att semestern snart är slut. Eller var det verkligen bara det jag kände? Sakta men säkert så smög sig små uns av tvivel in i mina tankebanor, mådde jag verkligen bra innan semestern, driver jag på bara för att jag vill må bra utan att lyssna på vad jag själv egentligen tänker och känner? Tankarna har legat där och malt, men har inte velat ta dem till mig utan har mer existerat i lite av ett vakuum de senaste dagarna. Så igår natt så var det givetvis lite svårt att komma till ro och somna. Kände tydligt att jag faktiskt ville till jobbet, mest för att överbevisa mig själv om att det faktiskt inte var så farligt och att jag gjorde fel som målade upp massa hinder som faktiskt inte finns. Men som alltid när det är lite spännt läge så var jag pigg som en lärka klockan 04.00 på natten, även om jag lyckats sova fram till dess. Sen var det stört omöjligt att somna ordentligt utan låg mest och vände på mig fram och tillbaka. Kände dock en skön känsla av att jag ville iväg till jobbet, inte så mycket för dess skull som för min egen skull. Det var inga problem att ta sig iväg och åka kollektivt till jobbet, snarare tvärtom. Klart positivt överraskad befann jag mig helt plötsligt på jobbet och kände mig faktiskt lättad när jag blickade upp mot dess gråmetalliska fasader.

Kanske finns det ett visst hopp för att det till slut ska ordna sig för en viss Frederik, kanske är det så att det ibland är bra att utrusta sig själv med en röjsåg för att kunna rensa undan den mentala sly som växer upp när dumma tankar får slå rot och växa vilt.

Jag är i alla fall igång igen efter semestern och det känns skönt! Den känslan är jag glad för och inte lite förvånad över.