Smått och gott!

Har ju som sagt börjat sätta ut mina Efexor tabletter och även om jag känner av det så går det överlag bra! Känner att jag är mer känslig för stress och förändringar, det ska jag inte sticka under stol med, men samtidigt så känner jag att jag har en grundtrygghet och en ro i sinnet som jag inte haft tidigare sedan jag blev sjukskriven.

På det personliga planet skulle jag vilja säga att jag är på en högre/bättre nivå i mående än vad jag var flera år innan min sjukskrivning. Rätt skönt att känna att det finns en någorlunda fast bas att stå på. Idag kände jag dock att jag blev ordentligt uppstressad på grund av att vi blivit av med en medarbetare i vårt projekt. Det ledde till att våra redan tighta tidsramar spräcktes rätt ordentligt och då kände jag igen mina reaktioner. Väldigt bra att vara medveten om dem dock så jag visste hur jag skulle tänka för att hantera situationen. Men nog är jag mer "skotträdd" än vad jag egentligen behöver vara, just på grund av rädsla att "hamna där igen".

Läste dock ett par SMS från min älskling och då tedde sig de där arbetssakerna helt plötsligt väldigt oviktiga. I övrigt så kollade jag lite i FASS och där stod det att den bästa medicinen för mig var just min lilla älskling. Livslång behandling rekommenderades och bland bieffekterna fanns eufori, allmänt välmående, pirr i kroppen och annat som jag nog känner att jag både kan och vill leva med :)

Skriver lite här från jobbet eftersom mina båda datorer är mer eller mindre stendöda där hemma.