Ska göra ett försök att sätta ut mina Efexor tabletter här. Som jag resonerar så är det ett bra tillfälle att testa och se hur jag mår utan dem av följande anledningar:

* Jobbsituationen är stabil till och med Juni, vilket är skönt. Skulle jag vänta längre med att sätta ut dem så är det troligt att min situation kommer att vara mindre förutsägbar.

* Bieffekterna på preparatet är inga jag tycker är särskilt trevliga, speciellt inte när man är kär och vill kunna känna hela känsloregistret fullt ut. Visst kapar de dalarna i humöret, men de kapar på motsvarande sätt även topparna, samt att de rätt effektivt mördar ens sexuella tankar och känslor. Inte alltid så trevligt, även om det funkade när man var singel.

* Jag har under en längre tid utan problem tagit mig iväg till jobbet utan några som helst problem. Mycket tack vare att jag fick min söta kattjej Hedvid, men även på grund av att jag helt enkelt mår stabilare. Jag vill helt enkelt veta om det ÄR tabletterna som har stor betydelse där eller om det är andra faktorer som har spelat in mer.

Ska boka in ett möte med min terapeut i veckan eller nästa vecka igen och diskutera detta med honom. Det är inga roliga preparat att ta om man kan klara sig utan dem och ändå må bra, speciellt eftersom de dövar känslorna lite väl mycket. Så känns som detta kan vara en bra tid att försöka utan dem, tiden får utvisa om jag har rätt eller inte. Ser det dock inte som ett nederlag om jag skulle känna att jag får börja med dem igen, utan ser praktiskt på det, jag måste "fungera i dagsläget" och då tar jag de hjälpmedel som finns till hands utan tvekan.

Till min älskling får jag säga att med tanke på de "dövande effekter" som Efexor har på de flesta plan så kan du ju tänka dig hur otroligt underbar och fantastisk jag tycker du är på alla sätt för de effekterna har jag inte känt av så starkt den senaste tiden. Du är min vitamininjektion och får mig att känna mig lycklig, älskad och uppskattad för den jag är. DET är medicin om något det! :)