En ovanligt solig dag i Göteborg, även vädermässigt, idag. En känsla av lugn och lycka har infunnit sig och den är lika underbar som ovan. Den bryts bara då och då av en pirrande känsla som ger mig gåshud för att det känns så härlig.

Att höra hennes röst, att känna den samhörighet med en annan människa som jag känner med henne, att längta efter att hålla henne tätt intill mig och krama henne länge, länge. Det är saker som kan få den mörkaste himmel att kännas som en strålande sommardag.

Känns nästan konstigt när jag bara genom att boka ett par tågbiljetter kan bli upprymd och glad, men så är det. Hon tar fram de där känslorna, som jag tidigare lite vemodigt låst in längst in i hjärtat eftersom jag aldrig trodde att någon skulle vilja dela de känslorna med mig. Den svagt, svagt pyrande glöden har hon nu väckt med besked och det gör mig alldeles varm inombords. Tack för att du finns och är den du är!

Det är en pirrande känsla att gå omkring och känna det som om man bär på en hemlighet, något som är vackert och härligt på alla sätt och som dessutom bara är MITT! Att veta att hon bär mig på samma sätt i sitt hjärta, det får mig att le så brett att jag undrar om jag ska spricka. :)

Vi pratar snart igen och tiden kommer att gå fort tills dess att vi ses!



där de legat som en svagt pyrande glöd