Veckan som gått ...
Sommartid, förkylning och lite pirr i det vinterkalla Göteborg. Jodå, veckan som varit har varit både upp och ner, både positiv och negativ. Vid närmare eftertanke har det varit som en vecka, vilken som helst. Kommer ihåg när jag började hos min terapeut och han frågade mig vad målet var för mig: "Är det att vara lycklig/glad hela tiden?". Nej självklart är det inte så, det är en rätt naiv önskan som jag inte är säker på att jag ens skulle vilja uppleva. Men att framöver kunna säga att jag oftast är ångestfri, DET är ett klart mål. Eller i alla fall att komma dit då ångesten inte är normalläget. Dit har jag kommit till viss del, även om det är mycket jobb kvar, vilket känns otroligt skönt.
Kompisgänget var här igår och vi spelade lite rollspel och jag bjöd på smörgåstårta och fika. Det var kul att träffas, för det blir inte SÅ ofta nu den senaste tiden. De flesta är mer stadgade än jag och har familjer och då specifikt barn som naturligt nog tar upp en hel del av tiden. Så man får ta vara på de tillfällen som ges helt enkelt.
Var även på en liten "före födelsedagslunch" idag med föräldrarna och det var mycket gott käk och trevligt att träffa dem (som vanligt). Resten av familjen ska hit på middag på fredag och det blir till att bjuda på tacos och pitabröd med diverse fyllning. Bra mat som de flesta gillar! Har även kaffevecka på jobbet nu i veckan och ska ta med lite kakor och bjuda på imorgon. Sånt behövs en måndag så det passar ju bra!
34 år ... tja, det känns rätt ok även om jag inte riktigt kan förlika mig med den åldern fullt ut. Nåja, man är väl så gammal som man känner sig och det varierar rätt kraftigt beroende på dagsformen.
Speciell hälsning till Anna, ha det gott så höres vi framöver! Kör hårt på jobbet (på rätt sätt)!!!
1 Comments:
Slänger in ett grattis på födelsedagen här... i förskott jag vet men jag ville vara först ;o)
Många kramar och grattis!
Och du det där med ålder... Det är som du säger verkligen beroende på dagsform, mina dåliga dagar då känns det som jag står med en fot i graven eller som min mormor sa: "Jag känner mig som hundra år i bara måndagar". Hihi... Men just idag... just nu så spelar inte åldern så stor roll ;o) Fast jag är iofs yngre än 34 :o) *retas lite*
Kramis vi hörs!
Skicka en kommentar
<< Home