Rehab

Mitt rehabmöte är avklarat nu i alla fall. Det är konstigt hur mycket ett sådant ”officiellt” möte ändå ger i nervanspänning på mig, men det är ju ingenting gentemot hur det har varit förut. Vi var i alla fall överens om att jag ska gå upp på 50% arbete, alla var noga att påpeka att det var i min nuvarande arbetsroll, vilket var gott. Sen är det lite frågor om exakt vilken avdelning som ska betala i slutändan, men det är egentligen inget som påverkar mig för har fått garantier för att ”det kommer att lösa sig”. Det är i alla fall skönt att veta vad som gäller ett tag framåt i tiden så jag inte behöver gå och oroa mig för detaljer. Jag är ju rätt bra på det normalt sett.

Ska även till min företagsläkare imorgon och det ska bli skönt att få stämma av lite med henne och fått diskuterat om det kan vara lämpligt med en tids SSRI-behandling. Det lär inte bli någon ”hastutskrivning” för vi har båda en hälsosamt skeptisk inställning till att ta tabletter när det inte behövs.

Beskriver gärna mitt nuvarande mående som att jag är ”trött”, vilket ibland kan försätta mig i problem av den enkla anledningen att det ju inte direkt är något man kan basera sjukskrivning på. Men kan ge en mer tydlig bild till läkaren imorgon då det bara är hon och jag. Det är verkligen inte lätt att öppna sig fullt ut på ett möte som det jag hade idag. Det är personer som jag inte har någon personlig koppling till utan vi träffas här i ett officiellt ärende och då ser jag till att kontrollera min känslor ordentligt. Det viktiga är att jag kan förmedla hur jag mår till min läkare eftersom det är hon som skriver läkarintyget.

Kanske gör jag fel som inte öppnar mig mer även på ett sånt här möte, men det finns saker jag inte gör så enkelt är det! Men visst katten hade det ibland varit till nytta att även kunna ”bryta ihop lite” vid sådana här tillfällen. Nåja … such is das leben! Ska sluta svamla här nu och göra lite nytta.