En vecka till

... jodå, en vecka till med 20 timmar i arbetstid och sen ska det utvärderas på officiellt möte och sånt som sagt. För min egen del så känner jag att det enda som egentligen kommer att fungera för min del är att jag går upp på 20 timmars arbete och sen stabiliserar mig på den nivån ett tag. Är självklart tröttare efter jobbet nu, men känns ändå bra. En liten omställning bara att inte ha så mycket energi när jag kommer hem, får inse att jag ett tag kanske får fokusera mig mer på att stabilisera mig på jobbet.

Men sen är ju de övriga sakerna i livet så viktiga för att det är så jag får till guldkanten i tillvaron. Men där blir min uppgift till mig själv att se framsteg även i de små sakerna. Det måste inte vara stora steg hela tiden, bara majoriteten av dem leder framåt.

Frustrationen kommer mer än vad jag räknat med nu när jag faktiskt börjar må bättre. Det är på samma sätt som med att gå ner i vikt på ett sätt. Ju närmare man kommer ett 'normalläge', desto svårare är det att göra lika stora framsteg som tidigare. Så det är nog nyttigt att ändra sitt fokus även där.

Bara att jämföra med för ett år sedan ungeför då jag knappt kunde gå utanför dörren utan att bli ett totalt nervvrak och dessutom hade konstant ont i kroppen. Sätter jag det i förhållande till hur jag mår nu så blir det lite enklare att acceptera att jag kanske inte gör lika stora förbättringar som tidigare. Kanske just på grund av den anledningen att det inte behövs i lika många situationer.

Det är också enklare på ett sätt att tackla saker med sig själv som jag inte känner igen som "mig", dvs den biten som kommer sig av min depression och ångest. Det är när man kommer till bitarna som jag levt med i nästan hela mitt liv som den svåra förändringen kommer. Nåja, små steg gäller även där.

Tack för kommentarer från samtliga, även om det blir via e-mail eller telefon ibland. Ni ska iaf veta att det uppskattas, även om jag inte alltid är bra på att visa det.

Väntar på nya bilder ... njut av denna så länge