Funderingar till Musik ...

It's easier to run
Replacing this pain with something numb
It's so much easier to go
Than face all this pain here all alone
--- Linkin Park

Dags att ännu en gång ta lite hjälp av grabbarna i Linkin Park för att belysa lite av mina tankar just nu. Den ovanstående strofen beskriver lite av den känslan jag har just nu. Det gör verkligen ONT i själen att gräva och skärskåda hur jag mår och hur jag kan komma bort från det. Speciellt då jag ofta har en tendens att vilja att sånt här ska gå snabbt fram. Det jag har kommit fram till (tack för "bollplankandet" Annelie) är att jag måste jobba på att hitta de små delmålen i min vardag. Det är ett jobbigt beteende att ändra, för jag har så svårt att se framgångar i det lilla, det vardagliga. Det är först när jag verkligen tänker efter som jag inser vilka enorma förändringar det har varit i mitt liv om jag ser tillbaka lite över ett år i tiden.

Förändring måste också få ta sin tid och att "stå att stampa" behöver ju inte betyda ett nederlag, det kan också vara en välbehövlig andhämtningspaus.

Flyktbeteendet har väl egentligen varit som en röd tråd genom mitt liv även om det varit olika starkt i perioder. Det faktum att jag till slut gick i väggen kan man ju se som att jag inte ORKADE springa längre. Kanske för att jag insåg att om jag inte stannade upp nu, när jag ändå hade lite krafter kvar, så skulle jag aldrig stanna.

Även om jag vet att jag inte är ensam utan har människor runt omkring mig, som verkligen bryr sig om mig och älskar mig för den jag är, så känner jag mig oftast ensam när sådana här tankar kommer över mig. Den krassa verkligheten är ju att vi till slut ÄR ensamma. Det är bara jag som kan komma till rätta med hur jag känner, det spelar ingen roll vad någon annan säger. Ord och tankar kan givetvis vara ett otroligt skönt och bra stöd, men till syvende och sist är det jag själv som bär ansvaret för mitt liv. En alldeles för vuxen och skrämmande tanke i vissa lägen.

I will never know
Myself until I do this on my own
And I will never feel
Anything else, until my wounds are healed
I will never be anything
till I break away from me
I will break away
I'll find myself today
--- Linkin Park

Inte bra att lyssna på sån här musik på jobbet för när det verkligen träffar i hjärtat och jag känner igen mig och hur jag känner, så är det ibland svårt att hålla tillbaka tårarna.

Men även om jag har varit låg ett tag så visst ser jag ljusningar här och var och överlag ser jag hoppfullt på framtiden. Tror som sagt att en liten Hedvig kan göra nytta för mig så att jag inte bara har mig själv att fokusera på.

... ska fundera vidare på detta, men försöka vara mer i nuet och inte bara se framåt. :)