Detta hade blivit en lite väl lång kommentar så det blir ett inlägg av det istället.

Det är inte så att jag är den som mest pushar för att jag ska vara uppe i 20 timmar tills dess utan det är FKs regler som säger att man bara kan ha arbetsträning en viss tid innan man får gå över till sjukpenning. Tiden för utvärderingen går ut just i slutet av november så det är därför den tidsramen ligger där. Kan inte göra så mycket åt FKs regler för dem är de stenhårda med enligt min FK-representant. Och det är just 25% eller 50% arbete som gäller, finns inget mellanting där tyvärr.

Under tiden som jag jobbar så har jag insett att det som funkar bäst för mig just nu att arbeta 3 dagar med vilodagar emellan. Att vara kvar ett par timmar till en dag är inte alls lika påfrestande för mig som att behöva arbeta kortare tid varje dag i veckan.

Sen om jag klarar det i längden? Tja, det är ju det som är den stora frågan och där jag måste vara brutalt ärlig mot mig själv. Om jag ser tillbaka på hur jag kände mig när jag skulle börja arbetspröva så visste jag ju inte om jag skulle klara av att arbeta 10 timmar i veckan ens. Nu gör jag det utan att må dåligt av det, så en viss del av det hela är ju faktiskt "bara" att vänja sig vid en högre aktivitetsnivå än tidigare. Som min terapeut sa så klarar jag ju mer än vad jag tror i dagsläget, det är bara det att det kan ta ett tag att bli van vid situationen.

Problemet är ju att jag får utvärdera min arbetskapacitet på en plats där jag inte ska arbeta i fortsättningen, men samtidigt så känner jag att det inte blir hållbart att gå i ca 6 månader till utan att ens testa och se.

Är jag säker på om jag klarar det och framför allt mår bra av att arbeta 50%? Nej absolut inte! Vill jag ge det ett ärligt försök (inom de tidsramar jag har att rätta mig efter), japps!

Så i det här fallet så är det så att jag måste gilla läget och köra på och se vart jag landar. Ännu så länge så känner jag att en arbetstid på 20 timmar i veckan är fullt möjligt och att jag samtidigt kommer att må bra, men jag vet ju inte förrän jag testar.