Gick bra idag

ska erkänna att jag var rätt orolig i kroppen igår efter att ha varit hemma i över en vecka från jobbet. Det är ju själva "startsträckan" som är problemet för mig, vilket jag pratat om tidigare, så det var lite stökigt med sömnen etc inatt. Gick dock bra som sagt, fick tagit mig iväg och resan gick utan problem. Egentligen så slutar min oro ganska precis som jag går utanför dörren och är "på G".

Flöt på bra med avstämningsmöten och annat på jobbet också så det kändes inte så farligt med 6 timmars arbetsdag idag. Som jag sa till min rehabsamordnare och min FK-representant så kommer jag att försöka öka i tid så snabbt som möjligt så att jag kan pröva 20 timmars arbetsvecka så länge som möjligt innan vi ska utvärdera det i slutet av november. Jag vet ju vad jag strävar efter och vad jag VILL, men har lovat mig själv att vara ärlig där, mår jag inte bra av den arbetsbelastningen så får jag erkänna det! Så givetivs är inte syftet att rusa in i något bara för sakens skull, men ju längre tid jag kan utvärdera min arbetskapacitet på det som ska komma att gälla, desto bättre känns det som.

Sen ska jag inte sticka under stol med att det är motiverande att känna att jag klarar av mer och mer och det gäller ju att inte vara för försiktig heller. Efter ett par års sjukskrivning och depression så är jag ju onekligen rätt skotträdd och tar det väldigt försiktigt både på det fysiska och det psykiska planet. Jag och min terapeut var rätt överens att jag är försiktigare än vad jag egentligen måste vara, just på grund av rädslan att hamna i den situationen och det måendet jag varit i tidigare.

Och ja, det ÄR mer motiverande att arbeta 50% och få LÖN än att arbeta 25% och arbetsträna 25% så man har totalt 75% i bidrag. Inte alls lika kul, även om summan man får i sig inte spelar någon större roll. Lön känns bättre helt enkelt :)