Helgens humör

Varit lite upp och ner med humöret och tankarna i helgen, men visste ju att det skulle bli det efter en så pass intensiv vecka med massor (för mig ;)) sociala aktiviteter. Iaf glad att jag inte hade några problem med att ta mig till jobbet idag, vilket jag tidigare har haft vissa måndagar. Vissa dagar är det som det blir totalt kortslutning i skallen och jag bara får konstatera att jag inte kommer att ta mig iväg, men tillfällena blir färre och färre och lättare och lättare att övervinna. Här har jag på nytt jobbat med det som min terapeut sa att verkligen ta upp resonemanget till ytan och prata med mig själv om VAD det faktiskt är som gör att jag tänker/känner/agerar på ett visst sätt i den aktuella situationen.

Har bokat in lite mer sociala sammankomster framöver och det kändes bra. Blir så lätt att man inte träffar folk på ett tag för att man nästan är FÖR säker i relationen till dem. Man vet att de finns där för en oavsett och då kan latheten lätt slå till. Att vara social och tänka i de banorna är inte min starka sida, har aldrig varit det, men jobbar på att bli mer medveten om sådana saker.

Mår i dagsläget otroligt mycket bättre än vad jag gjorde innan min operation både fysiskt och psykiskt, men har fortfarande mina svackor då jag kan falla tillbaka i gamla, destruktiva tankebanor. Oftast är ju detta kopplat till att jag ska göra något eller träffa någon. Vet jag i förväg att jag ska iväg på något så är det enklare för mig att faktiskt genomföra det också. Även om jag kan känna att mer spontanitet vore bra så får jag ju också acceptera vad jag klarar av och mår bra av i dagsläget. Osäkerhet som tidigare kunde leda till att jag blev lite orolig får ju idag en oproportionerlig reaktion som ibland blir så stark att jag helt enkelt inte orkar med att genomföra det. Som tur var blir dessa tillfällen mer och mer ovanliga och det ger en otroligt skön känsla, speciellt de gångerna då jag har kännt att ”-Ok, det här VAR jobbigt, men jag gjorde det!”.

Som avslutning en eloge till min kompis Axel. Jag kan ibland underskatta dig som kompis och det kan jag bara be om ursäkt för. Du är en jäkligt bra vän med ett stort hjärta.