Stolt!

Mådde inget vidare inatt och imorse, men efter mycket övervägande med mig själv så sparkade jag mig i baken och åkte till jobbet. Det behövs inte mycket för att påverka hur jag mår, även om jag blivit tåligare och tåligare. Men samtidigt känns det skönt att det faktiskt går att resonera med mig själv så att jag tar mig iväg även om jag för tillfället inte mår på topp. Där anser jag att jag kommit en bit på väg med mig själv, och det är jag stolt över!

Kände mig riktigt glad när jag kom fram till jobbet idag. Dessutom var det skönt att känna att det inte var resan till eller från jobbet som var boven i dramat (som det varit tidigare) utan det var det andra saker som spelade in. Alltid skönt när man kan precisera vad det INTE är, även om man inte alltid kan säga exakt vad det är.

Nu blev det en del tankar av det mörka, grubblande slaget i helgen, om mig själv, min bild av mig själv och min oförmåga att våga släppa människor nära. Bra tankar, för det behöver bearbetas, men har i dagsläget ingen lösning på dem. Fick i alla fall hört av mig till min KBT-terapeut för att boka tid och ska prata med honom om att sätta upp lite mer regelbundna tider, kanske var 3:e vecka eller så. Mer än så så blir det lite väl dyrt känner jag.