fredag, maj 19, 2006

Humöret

Passar på att blogga lite när jag har vägarna förbi centralen här i Göteborg. Hur bra jag än tycker att min Qtek är så är den inte SÅ optimal när det gäller att skriva lite längre inlägg. Då blir det kramp i tummetottarna och det vill vi ju inte ha, eller hur (hör ett rungande NEEEEEJ från folket ute i stugorna) :))

Har iaf varit hemma med ordentligt halsont denna veckan och det har gjort att jag känt mig låg. Vet att jag inte hade varit i form att vara på jobbet så som jag har mått, men känner igen gamla känslor av stress som jag får när jag är hemma. Kan i alla fall resonera med mig själv i dagsläget om att det är som det är, ingen vinner på att jag släpar mig dit och mår pest för då blir jag bara sjuk längre. Men för en som har mycket av sin gamla bekräftelsetänkande bundet till att jag ska prestera saker och att det är katastrof de gångerna jag inte gör det (väldigt svart och vitt tänkande) så sitter det här djupt. Blir bättre och bättre på det, men de här reaktionerna får mig ändå att bli lite låg vilket inte är så kul.

Vet att jag gjorde rätt som var hemma, men detta är beteenden som har byggts upp under många, många år så ibland faller jag dit i fel tänkande igen. Det känns dock som en väldig styrka att jag kan resonera med mig själv i dagsläget. Det kunde jag inte tidigare, utan då låste det sig bara totalt och allt brakade samman. Så jag känner av tendenserna idag, men är långt mycket bättre rustad att ta hand om och bearbeta de här tankarna och känslorna i dagsläget.

Det underbara är ju dock att jag så lätt blir på bättre humör och mår bra igen genom att tänka på min älskling. Då tynar problemen bort och känns helt plötsligt inte alls så stora eller viktiga. Har sagt det många gånger tidigare, men du är verkligen som en solstråle som skär igenom det mörker som jag fortfarande kan frammana för lätt i mitt sinne när jag grubblar för mycket. Det är bara en av de många saker som jag älskar dig för, men du ska veta vilken underbar egenskap det är!

Nu är min tid här vid datorn snart slut så jag passar på att avsluta med en stor kyss och en längtansfylld kram till min älskling. Vi ses snart mitt hjärta! :)

1 Comments:

At 22:33, Blogger Bege said...

1
Alla har vi svackor och deppiga dagar. Eller jag har det i alla fall titt som tätt. Så att gå hemma och sura är inget unikt fenomen som bara gäller dig, det är jag ganska säker på. Om du däremot kommer på något skitlätt sätt att ta sig ur det där sura, deppiga och astråkiga tillståndet så är mitt tipsa att du söker patent på det för det lär ge en hel del stålar... ;-)

2
Att ha en solstråle är det bästa botmedlet mot allting. Dock skulle jag tro att det antingen redan är patentiserat eller så blir det väldigt svårt att få igenom patentansökan..

Notering:
Jag kan inte säga vad du skall göra men jag känner att du egentligen har hittat den frigörande lösningen i er kärlek till varandra och inom dig finns redan svaret på alla dina grubblerier.
Ahh... Något flummigt, men du vet hur det är, man vågar inte.... Fel, jag vågar inte skriva rätt ut i etern vad jag menar eftersom det kan misstolkas. Vi tar det över ett glas coca cola någon dag istället!

Tack för middagen förresten, det var kalasgott!

 

Skicka en kommentar

<< Home