Puh, tar mig en liten paus i kabel- dragandet och det allmänna fixandet som pågår här i lägenheten. Svettigt att sitta under skrivbordet och bråka med kablar ju! Men rätt nice att tänka tillbaka och jämföra med hur det kändes när jag skulle ner på samma ställe innan operationen, My God vilken skillnad!

Som sagt så är det småsaker som blir de riktigt stora sakerna. Känslan av att kunna sitta på huk utan att det känns som om knäna ska gå i bitar, att kunna ta sig upp från golvet utan stöd och utan någon nämnvärd smärta. Det är sådana saker hela tiden och det är de sakerna som gör mig mest glad faktiskt. De små vardagliga tillfällena då jag inser vad jag har vunnit i och med min operation.

Såg delar av ett program på Kanal 5 igår, tror det hette "Barn under kniven" eller liknande. Det var rätt intressant, men väckte även en hel del tankar hos mig som inte var så trevliga. Det är en slags morbid fascination hur jag kunde låta det hela gå så långt att jag till slut vägde 205 kilo. Det är inget jag är stolt över, men jag måste ändå försöka förstå de bakomliggande orsakerna ordentligt för att jag ska få en fortsatt bra viktresa och ett bra liv framöver. Jag har vissa av svaren, men långt ifrån alla! Vad jag däremot ÄR stolt över är att jag till slut tog steget och opererade mig! Sa det senast till min mamma att jag mår så mycket bättre nu, men att jag inser att jag aldrig hade klarat det utan operationen.

Nåja, nog filososferat för stunden, nu ska har jobbas lite mer och sen ska jag nog ge mig ut och handla hem lite frukt. Får nog bli att ta mig en promenad till Coop Forum på Backaplan så jag får mig lite frisk luft samtidigt.

Födelsedagsgratulationer till kompisarna Axel och Jonas som fyller år den 28:e resp 29:e februari!