Att vara ärlig

Varför ska det vara så svårt att vara ärlig, allra helst mot sig själv? Det är så lätt att hävda att man mår bra och att allt flyter på som det ska medan man egentligen känner sig helt vilsen och tycker att det mesta känns meningslöst. Ska jag jämföra hur jag mår nu med hur jag mådde när jag sjukskrev mig för 3 år sedan lite drygt så är det ju en otrolig skillnad, det kan jag inte förneka, men osäkerheten och tvivlen på mig själv finns kvar där. De kanske inte är lika starka och jag kan bearbeta dem bättre när de väl slår till, men det är ingen tvekan om att de finns där och lurar i bakgrunden.

Har alltid haft svårt för att öppna mig, att erkänna hur jag känner innerst inne, i den privata del som är jag, mitt riktiga jag. Den delen är det inte många som får se, för om jag visar den, så kanske de inte tycker om mig? Kan jag verkligen begära att någon ska göra det när inte ens jag själv gör det? Har så lätt för att sitta och gräma mig över förlorade chanser och saker man önskar att man gjort annorlunda, ibland måste man väl få ha sådana tankar också antar jag, men det gäller ju att man försöker lära sig också hur svårt det nu än kan kännas.

Just den rädslan att inte duga, att inte vara bra är ett av mina tyngsta problem. Är så förbannat rädd för att bli övergiven att jag hellre stänger mig inne i mig själv, för då riskerar jag ju inte något, eller hur? Men det är när jag inser vilken fattig tillvaro det leder till som jag blir ledsen och känner hur tårarna kommer. Eller snarare önskar att de kunde komma, för det är svårt att slå på sina känslor och bejaka dem när man väl har stängt dem inne så länge som jag har.

Samtidigt så kan jag ibland när jag läser på forum om de upplevelser folk har varit med om känna "- Vad katten har jag att klaga på?". Jag har haft två underbara föräldrar som gett mig kärlek och ömhet, var och en på sitt sätt. Har jag då rätt att känna som jag gör, att må så dåligt som jag har gjort och att ha de problemen som jag har? Det svaret jag har kommit fram till är ett (mer och mer) tveklöst JA!. Det är inte alltid lätt att tillåta sig själv att vara ledsen, arg eller ens glad men måste våga att släppa på mina skyddsvallar lite. Där hoppas jag att den här dialogen med mig själv kan vara till hjälp!